Skötselråd & inköpslista eremitkräfta

Eremitkräftan är ett intressant litet ryggradslöst djur som med tiden blir förvånansvärt personligt. De passar till exempel det allergiska barnet, men också den stressade föräldern som kan behöva en liten kompis i ett terrarium på skrivbordet att vila ögonen på.

Eremitkräftor finns i tempererade zoner över hela världen. Många arter av eremitkräftor lever i vatten, men det här skötselrådet handlar om dem som lever på land. Det mest karaktäristiska draget är att de har en mjuk, oskyddad bakkropp som de gömmer i ett snäckskal. De vill kunna byta skal ofta, inte bara i takt med att de växer, så flertalet skal i olika storlekar ska finnas tillgängliga för eremitkräftan att botanisera bland.

Det finns många olika arter av eremitkräftor, den enorma Cocoskrabban (Birgus latro) är en slags eremitkräfta, men den är aningen för stor för att hålla i ett vanligt terrarium.

I zoohandeln hör de flesta landlevande eremitkräftor till släktet Coenobita, och de olika arterna kan variera i färg från naturfärgat till knallrött och svagt lila.

Eremitkräftor är djur som till största delen vill vara ifred i sitt terrarium och inte springa ute på golvet, och särskilt gäller detta i början då djuret behöver få vara ifred och bekanta sig med sin nya miljö. Se gärna till att terrariet och all inredning är förberedd innan ni kommer hem med ert nya husdjur. Börja sedan efter några dagar försiktigt att bekanta er med ert nya djur, till exempel genom att ha handen i terrariet eller försöka handmata med något extra gott.

Akvariet eller terrariet bör vara så stort som 100 x 40 x 40 om man vill kunna hålla några Coenobita brevimanus som blir stora och tillhör en av de vanligare arterna. Om man väljer ett terrarium bör man se till att framkantens höjd tillåter ett djupt lager bottenmaterial och att det inte är allt för öppet eftersom det blir svårt att hålla en bra luftfuktighet i det då. Cenobita rugosa och C. compressus hör till de minsta arterna och kan hållas något mindre än C. brevimanus. Om man bestämmer sig för ett akvarium med lock bör man rymningssäkra det så att eremitkräftan inte kan ta sig ut, de är förvånansvärt finurliga klättrare.

Då eremitkräftan vill kunna gräva ner sig i bottenmaterialet bör det vara djupt, 10-15 cm beroende på storleken på eremitkräftan. Ofta gräver de ner sig i samband med ömsning, för att vänta på att den nya ömtåliga huden ska hårdna. Bottenmaterialet kan till exempel bestå av en blandning av sand och kokosnötfiber. Utrusta akvariet/terrariet med både en termometer och en hygrometer som mäter luftfuktigheten. Eremitkräftor andas genom en slags gälar, och dessa kräver hög luftfuktighet för att fungera. Tillse att akvariet/terrariet håller en luftfuktighet på 80%. Detta kan ske genom att man sprayar för hand med en sprayflaska men också med hjälp av en dimmaskin , en så kallad fogger.

Allt vatten som används för sprayning eller till dricksvatten för eremitkräftan ska vara behandlat med ett bra vattenberedningsmedel innan, så att det inte innehåller klor eller tungmetaller. Temperaturen ska vara mellan 24-28 grader och detta kan uppnås med t.ex. en svag värmelampa . Sätt den i ena änden så att det blir olika temperaturer i terrariet/akvariet. Det är viktigt att djuren inte kan nå lampan och bränna sig.

I terrariet ska eremitkräftan ha två vattenskålar , och den ena ska innehålla saltvatten och den anda sötvatten. Blanda saltvattnet med saltvattenssalt och se till att allt salt har löst sig innan eremiten får vattnet. Skålarna bör vara så djupa att kräftan kan gå ner i dem och hamna under vatten, men märk väl att man samtidigt måste se till att den kan ta sig upp igen. Eremitkräftans gälar gör den inte till en fisk, och den kan i värsta fall drunkna om oturen är framme. Byt vattnet ofta så att det håller sig rent och fräscht.

Gömställen i boendet kan bestå av stenar, grottor (konstgjorda och naturliga), kokosskal och akvarierötter. Det ska finnas så många gömställen att alla eremitkräftor i terrariet kan gömma sig samtidigt. Eremitkräftor är som redan nämnts förvånansvärt bra klättrare. De gräver också gångar i sanden och stabiliserar dem med ett ämne som de själva utsöndrar. Sand är därför att föredra som bottenmaterial, hellre än grus och sten.

En konstgjord bakgrund från till exempel Back To Nature gör att terrariet ser mer naturligt ut.

För att se vilket kön eremitkräftan har måste man vänta tills de nästan är helt ute ur sitt skal. På honor syns då två små öppningar långt bak under kroppen, så kallade gonophorer. Hanar saknar dessa öppningar. Man kan ibland också notera att hanens största klo är större än motsvarande klo på honan. Det är svårt att föröka eremitkräftor i fångenskap. Efter en lyckad parning bär honan de befruktade äggen i cirka en månad innan hon letar upp saltvatten för att lägga dem i. Äggen kläcks när de ramlar ner i vattnet och förhoppningsvis har man då eremitbebisar.

• Terrarium med hög framkant eller akvarium.
• Underlägg till terrariet
• Bänk till terrariet
• Bottenmaterial (terrariesand, bark, cocosfiber, torv)
• Värmekällor (värmematta, värmelampa)
• Belysning (Lysrör, glödlampa, LED)
• Reflektor för att avgränsa ljuset
• Skydd för värmelampa
• Timer
• Terrarielås
• Rötter
• Stenar
• Lianer
• Färdiga grottor
• Valfria dekorationer t.ex. dödskalle
• Mossa
• Konstgjord bakgrund i plast eller plansch att sätta bakom terrariet
• Akvariesilikon att fästa bakgrunden med eller fixer till planschen
• Extra skal
• Plastväxter
• Matskål
• Vattenskålar med låga kanter
• Vattenberedningsmedel
• Salt för saltvattensakvarier
• Torrfoder
• Vitaminer
• Kalkpreparat
• Sepiaskal
• Termometer (en på varma sidan och en på kalla)
• Hygrometer (mäter luftfuktigheten)
• Sprayflaska
• Spade att göra rent terrariet med
• Rengöringsmedel/desinficeringsmedel för terrariet och utrustningen
• Transportterrarium , tex pet-box.
• Bok