Skötselråd & Inköplista Eremitkräfta

Coenobita spp.

Eremitkräftan är ett intressant litet ryggradslöst djur som med tiden blir förvånansvärt personligt. De passar till exempel det allergiska barnet, men också den stressade föräldern som kan behöva en liten kompis i ett terrarium på skrivbordet att vila ögonen på.

Eremitkräftor finns i tempererade zoner över hela världen. Många arter av eremitkräftor lever i vatten, men det här skötselrådet handlar om dem som lever på land. Det mest karaktäristiska draget är att de har en mjuk, oskyddad bakkropp som de gömmer i ett snäckskal. De vill kunna byta skal ofta, inte bara i takt med att de växer, så flertalet skal i olika storlekar ska finnas tillgängliga för eremitkräftan att botanisera bland.
Det finns många olika arter av eremitkräftor, den enorma Cocoskrabban (Birgus latro) är en slags eremitkräfta, men den är aningen för stor för att hålla i ett vanligt terrarium. 
I zoohandeln hör de flesta landlevande eremitkräftor till släktet Coenobita, och de olika arterna kan variera i färg från naturfärgat till knallrött och svagt lila.

Att välja kön och antal

Det går bra att hålla fler eremitkräftor tillsammans, men tänk på att fler djur också kräver större plats. De är vanligtvis vänliga mot varandra, men kan slåss om utbytesskal och bra gömställen, så se till att det finns tillräckligt med skal för att alla djur ska kunna välja och att alla också har minst ett gömställe var.

När ni kommer hem

Eremitkräftor är djur som till största delen vill vara ifred i sitt terrarium och inte springa ute på golvet, och särskilt gäller detta i början då djuret behöver få vara ifred och bekanta sig med sin nya miljö. Se gärna till att terrariet och all inredning är förberedd innan ni kommer hem med ert nya husdjur. Börja sedan efter några dagar försiktigt att bekanta er med ert nya djur, till exempel genom att ha handen i terrariet eller försöka handmata med något extra gott.

Terrariet

Akvariet eller terrariet bör vara så stort som 100 x 40 x 40 om man vill kunna hålla några Coenobita brevimanus som blir stora och tillhör en av de vanligare arterna. Om man väljer ett terrarium bör man se till att framkantens höjd tillåter ett djupt lager bottenmaterial och att det inte är allt för öppet eftersom det blir svårt att hålla en bra luftfuktighet i det då. Cenobita rugosa och C. compressus hör till de minsta arterna och kan hållas något mindre än C. brevimanus. Om man bestämmer sig för ett akvarium med lock bör man rymningssäkra det så att eremitkräftan inte kan ta sig ut, de är förvånansvärt finurliga klättrare.

Inredning

Då eremitkräftan vill kunna gräva ner sig i bottenmaterialet bör det vara djupt, 10-15 cm beroende på storleken på eremitkräftan. Ofta gräver de ner sig i samband med ömsning, för att vänta på att den nya ömtåliga huden ska hårdna. Bottenmaterialet kan till exempel bestå av en blandning av sand och kokosnötfiber. Utrusta akvariet/terrariet med både en termometer och en hygrometer som mäter luftfuktigheten. Eremitkräftor andas genom en slags gälar, och dessa kräver hög luftfuktighet för att fungera. Tillse att akvariet/terrariet håller en luftfuktighet på 80%. Detta kan ske genom att man sprayar för hand med en sprayflaska men också med hjälp av en dimmaskin, en så kallad fogger.
Allt vatten som används för sprayning eller till dricksvatten för eremitkräftan ska vara behandlat med ett bra vattenberedningsmedel innan, så att det inte innehåller klor eller tungmetaller.
Temperaturen ska vara mellan 24-28 grader och detta kan uppnås med t.ex. en svag värmelampa. Sätt den i ena änden så att det blir olika temperaturer i terrariet/akvariet. Det är viktigt att djuren inte kan nå lampan och bränna sig.
I terrariet ska eremitkräftan ha två vattenskålar, och den ena ska innehålla saltvatten och den anda sötvatten. Blanda saltvattnet med saltvattenssalt och se till att allt salt har löst sig innan eremiten får vattnet. Skålarna bör vara så djupa att kräftan kan gå ner i dem och hamna under vatten, men märk väl att man samtidigt måste se till att den kan ta sig upp igen. Eremitkräftans gälar gör den inte till en fisk, och den kan i värsta fall drunkna om oturen är framme. Byt vattnet ofta så att det håller sig rent och fräscht.
Gömställen i boendet kan bestå av stenar, grottor (konstgjorda och naturliga), kokosskal och akvarierötter. Det ska finnas så många gömställen att alla eremitkräftor i terrariet kan gömma sig samtidigt. Eremitkräftor är som redan nämnts förvånansvärt bra klättrare. De gräver också gångar i sanden och stabiliserar dem med ett ämne som de själva utsöndrar. Sand är därför att föredra som bottenmaterial, hellre än grus och sten.
En konstgjord bakgrund från till exempel Back To Nature gör att terrariet ser mer naturligt ut.

Föda

Eremitkräftor uppskattar en varierad diet och de är av naturen allätare. Variera grönsaker, alger och frukt med bitar av räkor, fisk, ägg, tinat frysfoder för fiskar och torrfoder för fisk eller specialanpassat torrfoder för eremitkräftor. Som kalkkälla kan man använda sepiaskal eller krossade snäckskal. Maten kan med fördel pudras med multivitamin. Håll rent och fräscht runt maten och byt bort sådant som inte längre är färskt innan det blir dåligt.

Allmän skötsel

Eremitkräftor är skymnings- och nattaktiva djur som lätt blir stressade av hantering. De mår bäst av att bli lämnade i sitt terrarium eller akvarium och vill inte springa på golvet som är för kallt och dragit för dem. De blir, om de sköts rätt, mycket gamla. Över 50 år är vanligt.
Städa terrariet vid behov och diska vatten- och matskålar.

Om eremitkräftan blir sjuk

Slöhet, ovilja att äta eller att din eremitkräfta gräver ner sig i långa perioder och inte vill komma fram kan vara ett tecken på ohälsa. Kontrollera att temperatur och luftfuktighet är korrekt och att terrariet är rent och inte är fullt av matrester och avföring.
Vi utför en friskhetsbesiktning på eremitkräftan när ni köper den, men visar ditt djur därefter tecken på ohälsa så kontakta omedelbart en veterinär.

Fortplantning och könsbestämning

För att se vilket kön eremitkräftan har måste man vänta tills de nästan är helt ute ur sitt skal. På honor syns då två små öppningar långt bak under kroppen, så kallade gonophorer. Hanar saknar dessa öppningar. Man kan ibland också notera att hanens största klo är större än motsvarande klo på honan. Det är svårt att föröka eremitkräftor i fångenskap. Efter en lyckad parning bär honan de befruktade äggen i cirka en månad innan hon letar upp saltvatten för att lägga dem i. Äggen kläcks när de ramlar ner i vattnet och förhoppningsvis har man då eremitbebisar.

Ursprung

Eremitkräftor av släktet Coenobita hittas runt om i världen i tempererade zoner, bland annat runt Indiska Oceanen, Stilla Havet, Västafrika, Australien och Japan.

Viktig information

Det är viktigt med djup sand, så att eremitkräftan kan gräva ner sig under ömsningen.
En eremitkräfta som inte är van att bli hanterad eller som blir överrumplad kan nypas.

Inköpslista

Terrarium med hög framkant eller akvarium.
Underlägg till terrariet
Bänk till terrariet
Bottenmaterial (terrariesand, bark, cocosfiber, torv)
Värmekällor (värmematta, värmelampa)
Belysning (Lysrör, glödlampa, LED)
Reflektor för att avgränsa ljuset
Skydd för värmelampa
Timer
Terrarielås
Rötter
Stenar
Lianer
Färdiga grottor
Valfria dekorationer t.ex. dödskalle
Mossa
Konstgjord bakgrund i plast eller plansch att sätta bakom terrariet
Akvariesilikon att fästa bakgrunden med eller fixer till planschen
Extra skal
Plastväxter
Matskål
Vattenskålar med låga kanter
Vattenberedningsmedel
Salt för saltvattensakvarier
Torrfoder
Vitaminer
Kalkpreparat
Sepiaskal 
Termometer (en på varma sidan och en på kalla)
Hygrometer (mäter luftfuktigheten)
Sprayflaska
Spade att göra rent terrariet med
Rengöringsmedel/desinficeringsmedel för terrariet och utrustningen
Transportterrarium, tex pet-box.
Bok

Det är nyttigt för barn att växa upp och umgås med djur. De får lära sig ta ansvar och växer med uppgiften att rå om sin vän. Även om djuret är ämnat som barnets husdjur, så måste en vuxen bära det yttersta ansvaret. Detta skötselråd omfattar grundläggande råd. För djurets bästa bör du förse dig med ytterligare information.
Tvätta alltid händerna efter att du har hanterat ditt djur eller burmaterial.