Hem / Akvaristik / Akvariepumpar & Filter för akvarium / Innerfilter för akvarium
Innerfilter för akvarium
Reningsverket eller det biologiska filtret är A&O för att få ett väl fungerande akvarium.
Ett filter har två uppgifter i akvariet. Den ena är att sätta fart på vattnet och se till att det roterar, särskilt ytvattnet, och den andra är att rena vattnet genom att filtrera det, mekanisk och biologiskt.
Det går att ha ett akvarium utan filter, men det bygger på att man känner till en del om kvävets kretslopp och syresättning av vatten. Ett filterlöst akvarium syresätts sämre än ett med filter, så då gäller det att man har få saker som konsumerar syre; det vill säga få fiskar och väldigt lite smuts som bryts ned på botten. Man bör också ha mycket växter som skapar syre, och bra belysning åt dem så att de ges möjlighet att skapa syre. Ett vanligt nybörjarakvarium har ofta fler fiskar och färre växter, vilket gör att filtret blir en stor hjälp när man försöker upprätthålla en bra balans. Allt i naturen strävar efter att utjämnas, så när syrerik luft möter vatten med lägre innehåll av syre vill syret tränga ned i vattnet. Detta går dock inte särskilt fort och när syremättnaden i ytvattnet ökar minskar skillnaden i syrehalt och mindre syre vill tränga ned. Med en pump tvingar man bort det redan syresatta vattnet från ytan och låter nytt, mer syrefattigt vatten möta luften och få nytt syre. Det är därför det är viktigt att pumpen alltid flyttar runt ytvattnet. En yta som det går små vågor på är också större än en kav lugn yta, och ju större yta som finns, desto större utbyte av gaser kan ske. Hur mycket fart pumpen ska flytta vattnet med beror på akvariets invånare och hur hårt belastat akvariet är med fisk och avfallsämnen. Snabbsimmande, spolformade fiskar som i naturen lever i snabbt flödande vatten vill ha lite mer fart medan långsamma, uppräta fiskar som guramis, diskus och scalare vill ha det mycket lugnare. Ingen fisk vill kämpa mot pumpen hela tiden utan det är bättre att inte ha så många fiskar, ta hjälp av mycket växter och sedan inte låta pumpen gå för full styrka.
Som man hör på namnet sitter innerfiltret inuti akvariet och är på grund av detta nästan alltid mindre än ytterfiltret. Man vill helt enkelt inte ta upp för mycket av akvariets begränsade yta, vilket då gör att ett innerfilter nästan alltid har en mindre mängd filtermaterial än ett ytterfilter. Detta gör att mindre mängd nyttiga bakterier får plats och att nedbrytningen i akvariet kan fungera sämre än med ett ytterfilter. Innerfiltret blir också snabbare fullt än motsvarande ytterfilter vilket gör att rengöringen av ett innerfilter sker med tätare intervaller än på ett ytterfilter. Många föredrar ändå ett filter som sitter inuti akvariet då risken för läckage är liten och då filtret är lätt att installera och göra rent. Precis som på ett ytterfilter består innerfiltret av någon slags pumphuvud med varierande styrka och en behållare som kan innehålla olika sorters filtermaterial. Detta filtermaterial är hem åt de nyttiga nedbrytningsbakterierna och när dessa bakterier finns i tillräcklig mängd så har man en biologisk filtrering i akvariet. Utöver det har man också alltid en mekanisk filtrering, där smuts, blad och avföring från fiskarna fastnar i filtret och antingen bryts ned eller sköljs bort när filtret görs rent.
Alla innerfilter ska fästas på en sådan höjd i akvariet att ytan rör sig. Det är i ytan som vattnet syresätts och ett akvarium med mycket fisk och matrester och stillastående yta får förr eller senare syrebrist. Ytan ska krusas svagt och om man lägger ner en foderflinga på prov ska den sköljas bort i måttlig fart. Många innerfilter har en tillsats på utblåset som gör att pumpen kan dra ner extra luftbubblor i vattnet. Den som tycker att detta är fint kan använda tillsatsen, men man bör ha i bakhuvudet att luftbubblorna vädrar ur mycket koldioxid i vattnet som växterna annars har nytta av. Luftbubblorna man ser är inte så viktiga för syresättningen som man kan luras att tro, de är ofta i kontakt med vattnet för kort tid för att något större gasutbyte ska hinna ske. En yta som alltid är i rörelse är mycket viktigare för syresättningen i akvariet.
Det finns en mängd olika filtermaterial man kan ha i ett innerfilter. De flesta märken har egna filterpatroner som man lätt byter när de gamla inte längre går att skölja rena. En del använder sig av keramikmakaroner, poröst stenmaterial som till exempel Eheims Ehfisubstrat eller färdiga filtersvampar preparerade med aktivt kol eller fosfatbindande material.
Eheim har innerfilter för många olika storlekar på akvarium, från de mindre i Pick up-serien där pumpen sitter kvar i akvariet och man bara lossar filterdelen och rotorn vid rengöring, till de starkare kraftpaketen Eheim 2048 och Eheim 2252 som cirkulerar upp till 1200 liter vatten i timmen.
Reningsverket eller det biologiska filtret är A&O för att få ett väl fungerande akvarium.
Ett filter har två uppgifter i akvariet. Den ena är att sätta fart på vattnet och se till att det roterar, särskilt ytvattnet, och den andra är att rena vattnet genom att filtrera det, mekanisk och biologiskt.
Det går att ha ett akvarium utan filter, men det bygger på att man känner till en del om kvävets kretslopp och syresättning av vatten. Ett filterlöst akvarium syresätts sämre än ett med filter, så då gäller det att man har få saker som konsumerar syre; det vill säga få fiskar och väldigt lite smuts som bryts ned på botten. Man bör också ha mycket växter som skapar syre, och bra belysning åt dem så att de ges möjlighet att skapa syre. Ett vanligt nybörjarakvarium har ofta fler fiskar och färre växter, vilket gör att filtret blir en stor hjälp när man försöker upprätthålla en bra balans. Allt i naturen strävar efter att utjämnas, så när syrerik luft möter vatten med lägre innehåll av syre vill syret tränga ned i vattnet. Detta går dock inte särskilt fort och när syremättnaden i ytvattnet ökar minskar skillnaden i syrehalt och mindre syre vill tränga ned. Med en pump tvingar man bort det redan syresatta vattnet från ytan och låter nytt, mer syrefattigt vatten möta luften och få nytt syre. Det är därför det är viktigt att pumpen alltid flyttar runt ytvattnet. En yta som det går små vågor på är också större än en kav lugn yta, och ju större yta som finns, desto större utbyte av gaser kan ske. Hur mycket fart pumpen ska flytta vattnet med beror på akvariets invånare och hur hårt belastat akvariet är med fisk och avfallsämnen. Snabbsimmande, spolformade fiskar som i naturen lever i snabbt flödande vatten vill ha lite mer fart medan långsamma, uppräta fiskar som guramis, diskus och scalare vill ha det mycket lugnare. Ingen fisk vill kämpa mot pumpen hela tiden utan det är bättre att inte ha så många fiskar, ta hjälp av mycket växter och sedan inte låta pumpen gå för full styrka.
Som man hör på namnet sitter innerfiltret inuti akvariet och är på grund av detta nästan alltid mindre än ytterfiltret. Man vill helt enkelt inte ta upp för mycket av akvariets begränsade yta, vilket då gör att ett innerfilter nästan alltid har en mindre mängd filtermaterial än ett ytterfilter. Detta gör att mindre mängd nyttiga bakterier får plats och att nedbrytningen i akvariet kan fungera sämre än med ett ytterfilter. Innerfiltret blir också snabbare fullt än motsvarande ytterfilter vilket gör att rengöringen av ett innerfilter sker med tätare intervaller än på ett ytterfilter. Många föredrar ändå ett filter som sitter inuti akvariet då risken för läckage är liten och då filtret är lätt att installera och göra rent. Precis som på ett ytterfilter består innerfiltret av någon slags pumphuvud med varierande styrka och en behållare som kan innehålla olika sorters filtermaterial. Detta filtermaterial är hem åt de nyttiga nedbrytningsbakterierna och när dessa bakterier finns i tillräcklig mängd så har man en biologisk filtrering i akvariet. Utöver det har man också alltid en mekanisk filtrering, där smuts, blad och avföring från fiskarna fastnar i filtret och antingen bryts ned eller sköljs bort när filtret görs rent.
Alla innerfilter ska fästas på en sådan höjd i akvariet att ytan rör sig. Det är i ytan som vattnet syresätts och ett akvarium med mycket fisk och matrester och stillastående yta får förr eller senare syrebrist. Ytan ska krusas svagt och om man lägger ner en foderflinga på prov ska den sköljas bort i måttlig fart. Många innerfilter har en tillsats på utblåset som gör att pumpen kan dra ner extra luftbubblor i vattnet. Den som tycker att detta är fint kan använda tillsatsen, men man bör ha i bakhuvudet att luftbubblorna vädrar ur mycket koldioxid i vattnet som växterna annars har nytta av. Luftbubblorna man ser är inte så viktiga för syresättningen som man kan luras att tro, de är ofta i kontakt med vattnet för kort tid för att något större gasutbyte ska hinna ske. En yta som alltid är i rörelse är mycket viktigare för syresättningen i akvariet.
Det finns en mängd olika filtermaterial man kan ha i ett innerfilter. De flesta märken har egna filterpatroner som man lätt byter när de gamla inte längre går att skölja rena. En del använder sig av keramikmakaroner, poröst stenmaterial som till exempel Eheims Ehfisubstrat eller färdiga filtersvampar preparerade med aktivt kol eller fosfatbindande material.
Eheim har innerfilter för många olika storlekar på akvarium, från de mindre i Pick up-serien där pumpen sitter kvar i akvariet och man bara lossar filterdelen och rotorn vid rengöring, till de starkare kraftpaketen Eheim 2048 och Eheim 2252 som cirkulerar upp till 1200 liter vatten i timmen.