Ringorm katt

Ringorm är vanligare än många tror, särskilt hos kattungar, långhåriga katter och katter som lever tätt tillsammans, till exempel i hem med flera djur eller på katthem. Eftersom sjukdomen kan smitta till människor räknas den som en zoonos. Det betyder att den kan överföras mellan djur och människa. Ju tidigare man upptäcker och behandlar ringorm, desto lättare är det att stoppa spridningen.

Ringorm orsakas oftast av svampen Microsporum canis. Svampen angriper hud, hårstrån och ibland klor. Den lever av keratin, som finns i hud och päls, och sprids genom sporer som kan överleva länge i miljön. Infektionen kan vara mild hos vissa katter, medan andra får tydliga hudförändringar. En del katter kan bära på smittan utan att visa tydliga symptom, vilket gör att sjukdomen kan spridas utan att man märker det direkt.

Tecknen på ringorm kan variera, men det finns några typiska symptom som är bra att känna till.

Vanliga tecken är:

• Runda eller ovala fläckar med håravfall
• Fjällande eller rodnad hud
• Skorpor och små sår
• Päls som ser avbruten eller ojämn ut
• Ibland klåda, men inte alltid

De kala fläckarna sitter ofta på huvud, öron, tassar eller svans, men kan sprida sig över kroppen.

Skillnad mellan ringorm och andra hudproblem

Ringorm kan påminna om allergi, loppor eller annan hudirritation. Skillnaden är att ringorm ofta ger tydligt avgränsade runda fläckar med håravfall. Andra hudproblem ger ofta mer generell klåda eller utslag utan den typiska runda formen.

När bör man kontakta veterinär?

Kontakta veterinär om du ser runda kala fläckar, särskilt om fler djur i hemmet börjar få liknande symptom. Sök också hjälp om:

• Förändringarna sprider sig snabbt
• Katten är ung eller har nedsatt immunförsvar
• Någon i hushållet får liknande utslag

Ju tidigare diagnos, desto enklare behandling.

Det går inte att ställa säker diagnos på ringorm bara genom att titta på huden. Veterinären behöver göra tester.

Vanliga metoder är:

• Undersökning med speciell lampa som kan få vissa svampsporer att lysa
• Prov från hår och hud som skickas till laboratorium
• I vissa fall hudskrap eller biopsi

En korrekt diagnos är viktig eftersom fel behandling kan förvärra andra hudsjukdomar.

Behandling av ringorm kräver tålamod. Det räcker inte att behandla katten några dagar och sedan sluta när huden ser bättre ut.

Lokal behandling

Många katter behandlas med:

• Svampdödande schampo
• Krämer eller lösningar som appliceras på huden

Hela katten kan behöva badas enligt veterinärens instruktioner, även om bara en liten del är drabbad.

Medicin via munnen

Vid mer utbredd infektion kan veterinären skriva ut läkemedel som itrakonazol eller terbinafin. Dessa ges under flera veckor och kräver uppföljning.

Behandlingstid och uppföljning

Behandlingen pågår ofta i minst fyra till sex veckor, ibland längre. Det är viktigt att fullfölja hela kuren även om katten ser frisk ut tidigare. Att sluta för tidigt är ett vanligt misstag och kan göra att infektionen kommer tillbaka.

Ringorm sprids genom svampsporer som är mycket tåliga.

Smittvägar inkluderar:

• Direkt kontakt med en smittad katt eller annat djur
• Kontakt med smittad miljö, som filtar, borstar, klösträd och möbler
• Människor som bär med sig sporer på kläder eller händer

Sporer kan överleva i hemmet i flera månader om man inte städar noggrant.

Miljösanering är en avgörande del av behandlingen. Om man inte rengör hemmet ordentligt kan katten bli smittad igen.

Du bör:

• Dammsuga dagligen, särskilt där katten vistas
• Tvätta filtar, bäddar och textilier i minst 60 grader
• Rengöra burar, transportlådor och kattillbehör
• Använda desinfektionsmedel som är effektiva mot svamp

Fokusera på ytor där hår samlas, till exempel soffor, mattor och klösträd. Släng gärna starkt kontaminerade föremål som är svåra att rengöra.

Det finns flera sätt att minska risken för smitta.

• Isolera nya katter i början och håll uppsikt över huden
• Undvik att låta smittade djur ha nära kontakt med friska
• Tvätta händerna efter hantering
• Håll god hygien kring borstar, bäddar och transportburar

I vissa länder finns vaccin mot ringorm, men det används inte rutinmässigt i Sverige. Rådgör alltid med veterinär om du är osäker.

Eftersom ringorm kan smitta till människor är det viktigt att vara uppmärksam.

Hos människor visar sig ringorm ofta som:

• Runda, röda utslag
• Klåda
• Fjällande hud

Barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar är mer känsliga. Om någon i hushållet får utslag bör man kontakta vårdcentral och informera om att det finns ringorm hos katt i hemmet. Tvätta händerna noggrant efter kontakt med katten och undvik att låta den sova i sängen under behandlingstiden.

Är ringorm farligt?

Ringorm är sällan farligt, men det är mycket smittsamt. Utan behandling kan det spridas till andra djur och människor.

Går ringorm över av sig själv?

I vissa fall kan infektionen läka ut, men det kan ta lång tid och under tiden sprids smittan. Därför bör man alltid behandla.

Är vissa kattraser mer känsliga?

Långhåriga raser kan vara mer mottagliga eftersom svampen lättare fastnar i pälsen. Kattungar och katter med nedsatt immunförsvar löper också större risk.

Kan innekatter få ringorm?

Ja, smittan kan komma in via nya djur, människor eller föremål.

Hur länge är katten smittsam?

Katten är smittsam så länge den har aktiv infektion och tills veterinär bekräftar att behandlingen haft effekt.

Ringorm hos katt är en smittsam svampinfektion som ger håravfall, runda utslag och hudförändringar. Sjukdomen sprids lätt mellan djur och människor, men med rätt behandling och noggrann städning går den att få bort.

Misstänker du ringorm är det viktigt att kontakta veterinär för korrekt diagnos och behandlingsplan. Ju snabbare du agerar, desto mindre risk att smittan sprids i hemmet.

Är du osäker på din katts hudförändringar, boka tid hos veterinär och få professionell rådgivning. Det är alltid bättre att kontrollera en gång för mycket än en gång för lite.