Akvarieväxter

Växter kan beställas året runt. Vi skickar växter mån-ons. Var vänlig kontakta butiken innan beställning för att se vilka sorter vi har i lager.

Tåliga Akvarieväxter

Ibland har vi alla behov av växter som är extra tåliga. Det kan vara att de inte kräver så mycket ljus, eller att de växer så långsamt att eventuella näringsbrister inte visar sig särskilt fort. Många har hårda och sega blad som inte är så lätta för fiskarna att äta, vilket kan vara bra om man har ett akvarium med till exempel malawiciklider. Kolplantan eller javaormbunken (Microsorum pteropus) är en tålig och vanlig akvarieväxt som nu för tiden också finns i olika varianter, till exempel Microsorum ”Windelöw” och Microsorum ”Trident” där man har odlat fram olika form på bladtopparna. 
Släktet Anubias finns i många olika arter, bland annat den högre Anubias barteri, den lägre Anubias nana, den spetsiga Anubias congoensis, den kaffeliknande Anubias coffefolia och den spaderformade Anubias hastifolia. Anubias blommar med fina vita blommor som liknar fredskallans och den gör det under vatten, vilket inte är så vanligt. Troligtvis är växten så långsamväxande att den inte riktigt hinner märka att den är under vatten.
Både Anubias och Microsorum föredrar att växa ovanpå något i akvariet, på en rot, en sten eller en skrovlig bakgrund. Ta bort krukan och så mycket stenull som möjligt och lägg sedan växtens rotstock mot till exempel en akvarierot. Bind fast den med sytråd, fiskelina eller något annat tunt och lite töjbart material. Bind inte för löst, du vill inte att fiskarna i akvariet ska kunna komma in under tråden och fastna. Efter ett tag har växten växt fast på underlaget och trivs bättre än i sanden, plus att det är lätt att flytta plantan till nya ställen i akvariet. Utnyttja också detta för att få höjd på växterna i höga akvarier. Bind fast dem på en rot och låt roten sticka högt upp i akvariet.

Storlek: 5-60 centimeter
I naturen: Stora delar av världen.
pH: 5,5-8,5
Nitrit: 0
Nitrat: 0-50
Temperatur: 20-30 C.
Förökning: Man kan klippa av en lång rotstock och göra två mindre. Microsorum får småplantor längs bladen som man kan plocka bort och binda fast någon annanstans.
Egenskaper: Även de långsamma växterna behöver näring, det tar bara längre tid innan brister syns.

Snabbväxande växter

Det finns många fördelar med att ha växter som växer fort i akvariet, särskilt om det är ett nystartat akvarium. Växterna konkurrerar med algerna om den näring som finns i akvariet och dagtid tar de koldioxid från vattnet och förvandlar det till syre. Stora buskage med snabbväxande växter ger också trygga gömställen till fiskarna och gör att yngel och mindre akvarieinvånare som till exempel räkor lätt hittar någonstans att gömma sig. Tvärtom mot vad man kan tro så skapar inte många gömställen skygga fiskar, utan det är precis tvärtom. Fiskar som känner att de har gott om ställen att gömma sig på vågar också komma fram och röra sig i hela akvariet. I ett akvarium helt utan växter eller andra ställen att gömma sig på uppvisar fiskarna ibland tråkiga beteenden som att till exempel försöka gömma sig bakom pumpen eller värmaren.
Förslag på olika släkten av snabbväxande växter är bland annat Egeria (vattenpest), Bacopa, Lysimachia (penningblad), Rotala, Ludwigia, Hydrocotyle, Althernathera(papegojblad), Hygrophila och Ceratopteris (vattenormbunke.)
Om växterna sitter i kruka när du köper dem ska de tas ut ur krukan och stenullen som omger rötterna ska försiktigt tas bort. De olika stänglarna ska sedan separeras något så att de inte planteras på exakt samma plats. Den bästa grovleken på underlaget är 2-4 millimeter, till exempel Akvastabil Gravel Vega, och det finns även speciella växtsubstrat som gör att växternas rötter lätt sprider sig, till exempel Oliver Knott Nature Soil. När växter har förmågan att växa riktigt fort ställer de också krav på sin omgivning. Alla växter har krav som kan liknas vid ett trebent stativ, där alla benen måste vara på plats och helst vara lika långa för att stativet ska fungera. Växtens tre stativben heter ljus, näring och koldioxid. Bra ljus kan du ge i form av lysrör eller LED-belysning. Aqua Medic har flera olika belysningsalternativ, bland annat Ocean Lightarmaturerna som är LED-bestyckade.

Storlek: 40-200 centimeter.
I naturen: Överallt i sötvatten.
pH: 5,5-8,5
Nitrit: 0
Nitrat: 0-50
Temperatur: 4-30 C. (Beroende på art.)
Förökning: 
Många snabbväxande växter kan knipsas av på mitten och så kan man plantera om toppen. Den gamla plantan förgrenar sig då.
Egenskaper: Tillsätt växtnäring, till exempel Happy Lifes Happy plant och gärna koldioxid.

Bottentäckande växter.

Inget akvarium är vackrare än det som har en kompakt, ljusgrön matta av växter över botten. Akvariet blir ett minilandskap där räkorna letar bland grässtråna och fiskarna verkar sväva över en grön äng av akvarieväxter. Möjligheterna med dessa växter är oändliga, men de ställer också krav på akvaristen. Hemianthus callictroides (HC kallad till vardags), Eleocharis spp, Lilaeopsis novae-zealandiae, Micranthemum umbrosumoch Glossostigma elatinoides är alla mycket vackra och kan täcka stora delar av botten om de får tillräckligt med näring, ljus och koldioxid. Ljuset får de effektivast med hjälp av lysrör eller LED-lampor. Aqua Medic har flera olika belysningsalternativ, bland annat Ocean Light som är utrustade med LED-lampor. Utöver belysning behövs också näring, till exempel Tetras FloraMin eller JBLs Ferropol. Koldioxid tillsätter man med hjälp av en trycksatt tub, JBL Pro Flora erbjuder flera olika alternativ för detta.
Det går inte att bara öka mängden ljus, eller att tillsätta koldioxid utan att ha bra närig och tillräckligt ljus, utan allt måste vara i balans för att växterna ska växa tätt och lågt. En del av de ovannämnda kan växa under sämre ljus, men då blir växten högre och inte mattliknande.
Några exempel på lite tåligare växter som också kan täcka botten, men utan att ställa fullt så höga krav på akvariet och dess ägare är Sagittaria subulataCryptocoryne parva, Echinodorus tenellus och Pogostemon helferi. Den sistnämnda liknar en mycket liten palm och är väldigt dekorativ.
Plantera de bottentäckande växterna tuss för tuss, du kan behålla lite av substratet de växer i för att de ska hålla ihop, men dela upp varje kruka i mindre tussar för att snabbare fylla upp en stor bottenyta. Ett poröst växtsubstrat som JBL Manado ger rötterna maximal möjlighet att utvecklas.

Storlek: 2-20 centimeter.
I naturen: Stora delar av världen.
pH: 5,5-8,5
Nitrit: 0
Nitrat: 0-50
Temperatur: 20-30 C.
Förökning: 
De flesta förgrenar sig med utlöpare längs med eller i gruset.
Egenskaper: 
Vackra men krävande växter. Ge dem rätt förutsättningar innan du köper dem.

Svärdsplantor

Svärdsplantor är det svenska namnet på växter som tillhör släktet Echinodorus. De flesta svärdsplantorna blir stora och ståtliga och passar som blickfång mitt i akvariet, så kallade solitärplantor, men en del håller sig låga och kan rent av fungera som bottentäckare. Det är en klassisk Amazonasväxt och den har funnits i handeln i många år. Den mest kända svärdsplantan är Echinodorus bleheri som är grön, men även röda svärdsplantor (Echinodorus rubin) och fläckiga svärdsplantor (Echinodorus sp. ”ozelot”) är populära.
Svärdsplantan har något känsliga blad och kan skadas om man har väldigt många algätande malar i akvariet, men det är vanligast om malarna är hungriga och inte har tillgång till algtabletter att äta istället. Lös problemet genom att stödutfodra malarna med JBL NovoPleco eller Hikari Algae Wafers.
Svärdsplantor är väldigt förtjusta i tillskottsnäring, utöver att hälla näringen i vattnet kan man också stoppa näringstabletter i gruset där plantan har sina rötter, Tetra Crypto och JBL 7 kulor är två olika varianter av bottennäringstabletter.
När du köpt din svärdsplanta kan du med fördel skala bort de yttersta, äldsta och mest slitna bladen och bara spara de inre, nyare bladen. Trassla loss rötterna från stenullen och trimma dem lite med en sax. Rötterna ska inte vara en enda härva, det är bättre att de är korta och spretiga, då kan de sprida sig och effektivt fästa växten och transportera näring åt den. I naturen står många svärdsplantor delvis ovanför vatten och det kan de också göra hemma hos dig om det är tillräckligt fuktigt runt dem.

Storlek: 10-150 centimeter
I naturen: Sydamerika
pH: 5,5-8,5
Nitrit: 0
Nitrat: 0-50
Temperatur: 20-30 C.
Förökning: 
Plantan skjuter utlöpare rätt ut i vattnet och på dessa kommer det nya skott.
Egenskaper: 
Echinodorus bleheri är uppkallad av en spännande upptäcktsresande vid namn Amanda Bleher.

Cryptocoryne

Släktet Cryptocoryne förtjänar en egen kategori, då de är ganska speciella. De har ofta mörkt gröna, brunröda eller leverfärgade blad, men de är inte känsliga och ljuskrävande som andra rödaktiga växter ofta är. Cryptocoryner behöver tvärtom ganska lite ljus för att trivas och passar därför bra i akvarier med glödlampor eller bara ett lysrör. De gör sig också fint i akvarium som har dämpad belysning på grund av mycket flytväxter på ytan.
När en cryptocoryne mår bra sprider den sig med utlöpare under sanden och bildar en bottentäckande matta som är mellan tio och tjugo centimeter hög. När du köper plantan är det ofta många skott i krukan. Ta därför bort krukan och plocka bort så mycket stenull du kan, och separera sedan skotten så att du får många lösa skott med rottrådar. När du planterar dem sätter du dem någon centimeter ifrån varandra så att varje skott får lättare att tillgodogöra sig näring utan att behöva konkurrera med grannen. Cryptocoryner gillar inte att flyttas i onödan, så bestäm var du vill ha dem, lämna dem ifred där och ha lite tålamod.
De flesta cryptocoryner håller sig ganska låga, men några vackra undantag finns. Cryptocoryne balansae och Cryptocoryne usteriana är två exempel på härdiga och dekorativa växter som blir riktigt höga. Båda har hamrade blad vilket betyder att de i naturen förekommer i vattendrag med ganska strömt vatten. (Jämför med hur en golfboll har en yta med urgröpningar för att luften ska passera effektivt, det är samma med de här växterna.)
Vanliga och populära arter är bland annat Cryptocoryne wendtii, Cryptocoryne lucens, Cryptocoryne blassi och den lilla låga Cryptocoryne parva.

Storlek: 5-100 cm
I naturen: Asien
pH: 5,5-8
Nitrit: 0
Nitrat: 0-20
Temperatur: 20-30 C.
Förökning: 
Plantan skickar ut nya skott.
Egenskaper: 
En bra växt för akvarium med dämpad belysning.

Mossor

På senare år har akvariemossor ökat explosionsartat i popularitet. Alla vill skapa ett John Bauerskt landskap i akvariet. Det ska inte längre bara växa på botten, utan även stenarna ska ha ett lager frodig grön mossa och från rötterna ska det hänga krispig mossa likt grangrenar. Det är ingen omöjlig dröm, det går att skapa. Den mest klassiska mossan som används är javamossan vars vetenskapliga namn länge ansågs vara Vesicularia dubyana. Nya rön säger att det nog istället rör sig om arten Taxiphyllum barbieri, dock är det vanligt att den säljs under namnet Vesicularia.
Den finns också i en massa varianter där utseendet varierar, prova gärna de snygga sorterna ”Weeping moss” och Christmas moss.” Javamossan kan antingen ligga löst i akvariet och bildar då en lös boll där yngel kan kila in och gömma sig. Vill man att den ska växa fast på ett underlag är det bäst att dra ut enstaka trådar och lägga dem längs stenen eller roten och binda fast dem där med någon neutralt färgad tråd. En annan snygg mossa som dock inte växer fast utan flyter är gaffelmossan (Riccia fluitans) som har en ljust limegrön färg. Den går inte att ha i akvarier med för mycket fart då den består av många små bitar som hakar i varandra. Blir cirkulationen för stark så slits javamossan isär. Det går att binda fast gaffelmossan på stenar och rötter, men den växer aldrig fast på samma sätt som javamossan. En annan ”mossa” som blivit mycket populär är mossbollen. (Cladophora linnaei). Det är egentligen en alg men har ett utseende som påminner om mossa. Den har ett naturligt runt växtsätt och liknar mycket riktigt en boll. Mossbollen samlar på sig smutspartiklar ur vattnet och kan kramas ur som en svamp. Lämnas den liggande länge kan den sprida sig och mossan växer fast på inredningen i akvariet. Mossor är generellt ganska enkla och tåliga växter.

Storlek: 1-10 cm.
I naturen: Hela världen, även kallare vatten.
pH: 5,5-8,5
Nitrit: 0
Nitrat: 0-50
Temperatur: 20-30 C för de flesta akvariearter, även om undantag finns.
Förökning: 
Dela den.
Egenskaper: 
Många mossor kan också växa ovanför vattnet om de hålls lagom fuktiga.

Flytväxter

Flytväxter är precis som mossor en grupp växter som fått ett uppsving. Genom att inte bara plantera botten i akvariet utan också ytan skapar man en ny dimension, och särskilt de flytväxter som får långa hängande rötter bidrar till ett spännande utseende för akvariet. Rötterna blir längre ju mer näringsfattigt vattnet är, och kortare i ett välgött akvarium. Inga flytväxter gillar att bli utsatta för stark cirkulation och att bli blöta på ovansidan, så dämpad cirkulation fungerar bäst. Flytväxter fungerar som gömställen för yngel och som förankring för guramis och bettors skumbon. Om man vill ha flytväxter, men inte över hela ytan kan man göra en ring av en vanlig luftslang och låta den flyta på ytan och ha växterna inuti den. Eftersom flytväxter hamnar mellan belysningen och växterna som sitter på botten i akvariet så skuggar de en del, på gott och ont. En del växter som till exempel Anubias och Cryptocoryne står gärna lite mer skuggigt och kan gynnas av det, medan riktigt snabbväxande växter inte gillar det lika mycket. Anpassa mängden flytväxter efter detta.
Populära arter är bland annat frogbit (Limnobium laevigatum), musselblomma (Pistia stratoides), andmat (Lemna minor), simbräken (Salvinia natans) och den ursnygga röda Phyllanthus fluitans som inte har något vanligt svenskt namn. Alla dessa sprider sig mer eller mindre snabbt, särskilt andmaten som ibland kan bli en smula överväldigande i sitt växtsätt. Många av flytväxterna kan växa utomhus på somrarna, till exempel i en damm eller en snygg tunna med vatten. 
Det finns också en hel del växter som inte är flytväxter i egentlig mening, men som trivs med att flyta på ytan och nästan gör sig bäst där, bland annat de olika arterna av vattenormbunke (Ceratopteris spp), spikblad (Hydrocotyle leucocephala) och Hornsärv (Ceratophyllum demersum.)

Storlek: 0,5-60 cm
I naturen: Spridda över hela världen.
pH: 5,5-8,5
Nitrit: 0
Nitrat: 0-50
Temperatur: 20-30 C för de flesta arterna vi har i akvarium. Undantag förekommer.
Förökning: 
Många förökar sig mycket snabbt, bland annat genom utlöpare.
Egenskaper: 
Bra och snabbväxande växter för akvarier som har dålig balans och algproblem.

Lökväxter

Förutom de växter som flyter på ytan, klättrar på stenar och rötter eller växer i bottensubstratet finns det en grupp växter som har med sig sin egen näring, nämligen lökväxterna. Precis som en tulpan i trädgården samlar växten näring i löken, och en del har blomningsperioder då de slår ut i full prakt med både blommor och blad för att sedan dra sig tillbaka in i löken i väntan på nästa period, medan andra är gröna och fina hela tiden. Lökväxter är inte en vetenskaplig beskrivning, utan en del akvarieväxter som har en lök tillhör liljeväxterna, andra är näckrosväxter. De fraktas ofta torra och har ibland inte börjat få blad i affären, men gör inte misstaget att gå förbi den lilla bruna klumpen utan att ta reda på hur den blir när den slår ut.
Många lökväxter är tåliga och intressanta blickfång och de blir ofta höga. Bland de vanligaste arterna i handeln hittar man Crinumlökarna (Crinum natans, Crinum thaianum, Crinum calamistratum) där den sistnämnda får galet skruvade snirkliga blad, och olika Nymphaeaarter. Nympheae är en näckros som får gröna, röda eller rödfläckiga blad, både under vattnet och uppe på ytan om man låter den skicka utlöpare uppåt. Till de vanliga lökväxterna hör också släktet Aponogeton som innehåller en hel del intressanta arter, däribland Aponogeton fenestralis som får stora galleraktiga blad, Aponogeton ulvaceus som blir krispigt genomskinlig som sjögräs och snirklar sig uppåt och Aponogeton boivinianus som har skålhamrade blad som passar bra i akvarier med lite starkare cirkulation.
De flesta växter som har en lök föredrar att denna lök planteras ned i bottensubstratet till max en tredjedel av rotens storlek, eller att roten helt enkelt lämnas liggande ovanpå botten. Om växten också har vita, tunna rötter så kan dessa planteras medan själva löken viks åt sidan och läggs ovanpå gruset eller sanden.

Storlek: 20-200 cm
I naturen: I stora delar av världen
pH: 5,5-8,5
Nitrit: 0
Nitrat: 0-50
Temperatur: 20-30 C för de arter som är vanligast i akvarium.
Förökning: 
Många utvecklar med tiden små dotterlökar runt den egna löken. Dessa kan planteras om när de har fått några blad.
Egenskaper: 
Släng inte en lök/rotknöl som inte blommar. Den kan vara i en viloperiod.

Visar 47 produkter på 2 sidor
Sida
Visa som Rutnät Listvy
per sida
Sida
Visa som Rutnät Listvy
per sida