Saltvattensfiskar

Zoo.se är stolta över sitt breda sortiment av saltvattensfiskar! Vid köp av fisk kan du endast välja fraktalternativet "Hämta i butik". Priserna på akvariefisk är dagspriser och kan variera från leverans till leverans. Vänligen ring in till vår butik för aktuellt pris 08-280740.

Kirurgfiskar

När man säger saltvatten så är det kirurgfiskarna många direkt tänker på. De är ståtliga och färgglada och drar verkligen blickarna till sig. Palettkirurgen (Paracanthurus hepatus) blev känd över hela världen i samband med filmen Nemo. Den förvirrade blå fisken Doris är just en palettkirurg. Andra kända arter är gul kirurgfisk (Zebrasoma flavescens), segelfenskirurgen (Zebrasoma veliferum) och den vitbröstade kirurgfisken (Acanthurus leucosternon.)
Namnet kirurgfisk har de fått av de rakbladsvassa taggarna som ligger längs med kroppen vid basen till stjärtfenan och som kan fällas ut om de känner sig hotade. Kirurger kan hållas både som ensamfiskar eller i stim, men då många av kirurgfiskarna blir mycket stora krävs såklart också stora akvarium, från 450 liter och uppåt beroende på hur många kirurger du ska ha. De är känsliga för parasitsjukdomar så det är bra att använda UVC-filtrering i akvariet, till exempel Aqua Medics Helimax. För att fiskarna ska bli starka och motståndskraftiga är det också viktigt att de får rätt mat. Blanda fryst foder och torrfoder, och glöm inte bort att ge extra alger. Kirurgfiskar ägnar en stor del av dagen åt att beta och när algerna i akvariet tar slut måste man ge extra, till exempel Haquoss Algae Gourmet. Dessa alger kan fästas med clips i en sugkopp som man sätter fast på rutan.
En del kirurger byter kön, och samtliga är mycket svåra att föröka i fångenskap. Delvis tror man att detta beror på att de måste äta vissa alger i tillräckliga mängder för att kunna bygga upp sina könskörtlar.

Storlek: 25-40 cm är vanligast.
I naturen: Atlanten, Indiska Oceanen, Stilla Havet och Röda Havet.
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C
Foder: Olika arter har olika specialföda, men vanligt är att de kräver tillskott av alger.
Inredning: Stora akvarium med mycket simutrymme krävs.
Könsskillnad: Hanarna kan ibland vara större än honorna, men hos vissa arter syns ingen skillnad alls.
Förökning: 
Svåra att föröka i fångenskap.

Rovfiskar

Många fascineras av att kunna ha några enstaka fiskar med karaktär i akvariet, istället för de vanliga, mer färgglada. I ett saltvattensakvarium finns det en hel del att välja på och många av dessa är rovfiskar och de är antingen giftiga eller har väldigt vassa tänder. Vissa har både gift och tänder.
Den mest klassiska av rovfiskarna är drakfisken (Pterois spp, Dendrochirus spp) vars ryggfenstaggar är giftiga. Den är mycket dekorativ och glupsk och kan inte hållas med mindre fiskar. Att sticka sig på den känns ungefär som ett getingstick, men se upp, en del människor är överkänsliga mot giftet. Många drömmer också om att kunna ha en muräna och det finns flera arter som passar i akvarium. En av de minsta och vanligaste är stjärnmuränan (Echidna nebulosa), som är en ganska fridsam muräna. Den vill ha ett stenröse att gömma sig i, oftast sticker bara huvudet ut. En annan intressant fisk för det större akvariet är paddelabborren (Chromilepitis altivelis). Den är mycket vacker med sina svarta prickar på benvit botten och den äter mindre fiskar med stor glädje. Sist men absolut inte minst, den fiskgrupp många drömt om sedan barnsben; hajarna. Det går att ha de mindre arterna av haj i akvarium, men akvariet måste så klart vara stort, ettusen liter och uppåt och hajen måste vara bottenlevande och inte frisimmande. Några av de vanligaste arterna är bambuhaj (Chiloscyllium punctatum) och olika arter ur släktet Heterodontus. Alla stora rovfiskar ställer stora krav på akvariets utrustning och rening. Större skummare av märkena Aqua Medic eller Reef Octopus kan vara ett alternativ. Fodret kan bestå av större, köttiga pellets som till exempel Ocean Nutritions Formula One Marine Pellets och bitar av fiskkött och räkor.

Storlek: 10-200 cm
I naturen: Indiska Oceanen, Atlanten, Stilla Havet, Medelhavet och Röda Havet.
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C
Foder: Varierat med hög proteinhalt. Använd inte kött från varmblodiga djur.
Inredning: Stora simutrymmen krävs ofta, men vissa fiskar som till exempel muränor vill också ha mycket gömställen.
Könsskillnad: Olika från art till art.
Förökning:
 Inte vanligt på någon av de nämnda arterna. 

Stimfiskar

Några av de vanligaste fiskarna i ett saltvattensakvarium är damsellerna, också kända som frökenfiskar. De är färgglada och väldigt tåliga, vilket gör att många börjar med att stoppa ner damseller i ett nystartat akvarium. De kan dock vara ganska territoriella och stöter gärna ut de svagaste i gruppen, ibland tills bara en fisk återstår. Fundera på vilket slutresultat du vill ha innan du stoppar ner damseller, för åtminstone en kommer att överleva väldigt länge.
Populära damseller är grön chromis (Chromis viridis), gulfenad blå damsel (Chrysiptera parasema), blå sammetsdamsel (Paraglyphidodon oxyodon) och trebandad damsel (Dascyllus aruanus.) Damseller är lättmatade och äter både flingor, granulat och fryst foder. Vid festliga tillfällen äter de gärna levande foder också, till exempel levande artemia.
Andra fiskar som gör sig fina i ett stim och som är lite fredligare än damsellerna är Banggaikardinalfisken (Pterapogon kauderni) och pyjamaskardinalfisken (Sphaeramia nematoptera). Särskilt den förstnämnda är slående vacker med sina svartvita band och den är möjliga att föröka i akvarium. En annan populär men lite krävande stimfisk är de olika arterna av anthias (Anthias sppPseudanthias spp.) De är vackert orange, rosa eller lilaorange och lyser upp akvariet, men de har höga krav på maten och måste matas ofta med ett foder av hög kvalitet. Prova till exempel Ocean Nutritions Nano Reef Fish food.
Inred akvariet med mycket levande sten så att fiskarna har en chans att komma ifrån varandra om de blir jagade. Särskilt Banggaikardinalen står gärna bland mjukkoraller med långa tentakler och om de förökar sig så gömmer sig deras yngel också där.

Storlek: 4-15 cm
I naturen: Atlanten, Indiska Oceanen, Stilla Havet, Atlanten och Röda Havet.
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C
Foder: Finfördelat foder av hög kvalitet som sjunker. Se till att känsliga arter får tillräckligt att äta.
Inredning: Mycket stenar på höjden och grottor.
Könsskillnad: Många av saltvattensakvariets stimfiskar föds som honor och byter kön till hane om gruppen behöver en hane.
Förökning: Det går att föröka en del av dessa arter i fångenskap. Banggaikardinalen munruvar.

Räkor

Saltvattenshobbyn är full av fantastiska räkor och de allra flesta fyller en praktisk funktion i akvariet. De äter alger, glasrosor, matrester eller parasiter från andra fiskar. Den vackra putsarräkan (Lysmata amboinensis) driver en enmans servicestation och väntar på att fiskar ska simma dit för att bli putsade. Fiskarna litar helt på räkan och den litar på dem, man kan till och med se putsarräkor som putsar insidan av munnen på stora rovfiskar. Pepparmintsräkan (Lysmata wurdemanni) äter upp de av akvaristen oönskade glasrosorna, och är samtidigt vacker att se på. Den röda eldräkan (Lysmata debelius) lyser upp hela akvariet med sin vackra färg och den bandade korallräkan (Stenpus hispidus) har långa armar och stora klor som är vackert röd- och vitrandiga. En del räkor lever i symbios med gobies, till exempel tigerpistolräkan (Alpheus bellulus) som i naturen delar bo med den gula räkgobyn (Cryptocentrus cinctus).
Fördelen med räkor är att de både passar in i akvarium med fiskar och i lite mindre akvarium där det knappt går att ha fiskar. Oavsett om du har fiskar i akvariet eller bara räkor och lägre djur, så uppskattar räkorna mycket grottor och gömställen i form av levande sten. Sanden får gärna vara finkornig, och du får extra bra balans i akvariet genom att använda dig av levande sand redan vid uppstarten, vi rekommenderar Red Seas Live Reef Base Pink. När det kommer till foder gäller det att komma ihåg att räkor är små djur och att de ofta uppehåller sig nära botten, så finfördelat och sjunkande foder är den rätta melodin. Ocean Nutritions nano reef fish food fungerar bra, och man kan med fördel också ge fryst foder, som till exempel Tropical Marines Gamma marine quintet som innehåller blandade frysta smådjur.

Storlek: 2-20 cm.
I naturen: Indiska Oceanen, Atlanten, Stilla Havet, Medelhavet och Röda Havet.
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C
Foder: Finfördelat och sjunkande.
Inredning: Mycket grottor och gömställen uppskattas.
Könsskillnad: Olika från art till art, hos en del arter har hanarna klor eller så har de större klor än honorna.
Förökning: 
En del arter förökar sig i akvarium, men det är svårt att få larverna att växa till vuxen storlek.

Snäckor och eremitkräftor

Inget saltvattensakvarium är komplett utan en ordentlig grupp renhållare. Snäckor och eremitkräftor äter alger och matrester och hjälper till med att hålla ditt akvarium i toppskick. Inom zoohandeln kallar man ofta dessa för ”lägre djur.” Dessa djur är ofta de första man stoppar i akvariet, men var noga med att akvariet är ordentligt inkört så att du inte stoppar ner något som lever medan det fortfarande finns nitrit i vattnet. Några populära släkten av snäckor är Trochus spp, Astrea spp, och Tectus spp,som ofta kallas för turbosnäckor och de tuffar runt i akvariet som små turbomotorer, man kan se spår från dem där de har ätit sig fram i alglagret. En annan trevlig snäcka som lever nedborrad i sanden men kommer upp för att äta alger på nätterna är Cerithium caeruleum. 
Dvärgzebraeremitkräfta (Calcinus laevimanus) och Blåbenad eremitkräfta (Clibanarius tricolor) är två vanliga arter av eremitkräftor i akvarium. Kräftorna sitter inte ihop med sina skal utan är egentligen ganska oskyddade djur som måste gömma sin bakdel i tomma skal som de hittat. Därför är det viktigt att du stoppar i olika skal i varierade storlekar i akvariet så att kräftorna kan byta upp sig till något skal de tycker passar vartefter de växer.
Om du har fisk i akvariet finns det oftast tillräckligt med matrester för att dessa små hjälpredor ska hitta tillräckligt att äta, men om du inte har någon fisk ännu eller vet med dig att akvariet är väldigt rent kan du stödmata lite med till exempel Ocean Nutritions nano reef fish food, det är ett finfördelat sjunkande foder.

Storlek: 1-15 cm
I naturen: Indiska Oceanen, Atlanten, Stilla Havet, Medelhavet och Röda Havet.
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C
Foder: Alger, matrester och sjunkande finfördelat foder.
Inredning: Nästan alla sorters inredning fungerar, gärna en del grottor och gömställen.
Könsskillnad: Oftast inte så tydlig.
Förökning: 
Möjlig i akvarium, men det är inte så vanligt.

Sjöstjärnor

Sjöstjärnor är en klassiker i saltvattensakvarier. Vackra och till synes bekymmerslösa svävar de fram på sina hundratals små fötter någon millimeter ovanför botten, men det gäller att passa sig, inte alla arter är fredliga. En del kan knapra i sig en hel del koraller om de får chansen.
Sjöstjärnor av släktet Linckia är fredliga, mest känd är nog den blå sjöstjärnan Linckia laevigata och de röda Linckia sp och detsamma gäller för de röda Fromia sp. De äter alger och av det slemlager som bildas på botten och på den levande stenen. Många väljer också att skaffa sandvändande sjöstjärnor av till exempel arten Archaster angulatus. De lever i sanden och rör runt den vilket gör att alger inte samlas på sanden och det förhindrar också döda, syrefattiga fläckar i sanden. Större sjöstjärnor som olika arter i släktet Protoreaster är vackra att se på, men äter det mesta, inklusive koraller och snäckor och passar därför bäst i ett akvarium med enbart fisk. Om du har sjöstjärnor du vill behålla ska du inte köpa Harlequinräkor (Hymnocera picta), de äter nämligen bara sjöstjärnor. Om du fått en invasion av de små vita Asterinasjöstjärnorna kan en Harlequinräka däremot vara en bra idé.
Sjöstjärnor är speciella på så sätt att de kan skapa en ny sjöstjärna utifrån alla kroppens delar, så en tappad arm får efter ett tag en helt ny kropp. Det är stamcellerna i sjöstjärnan som kan återskapa de saknade delarna på ett sätt som bland annat människan inte kan.
Alg- och detriusätande sjöstjärnor behöver inte tillskottsmatas så mycket om du inte har ett väldigt rent akvarium, medan sjöstjärnor som är köttätande som till exempel Protoreaster kan stödmatas med räkbitar, fryst foder och sjunkande pellets som Ocean Nutrition Formula One.

Storlek: 1-25 cm
I naturen: Indiska Oceanen, Atlanten, Stilla Havet, Medelhavet, Röda Havet mm
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C för de arter vi oftast håller i akvarium
Foder: Alger, matrester och sjunkande finfördelat foder.
Inredning: Nästan alla sorters inredning fungerar, gärna djup sand.
Könsskillnad: Oftast inte tydlig.
Förökning: 
Möjlig i akvarium, men det är inte så vanligt.

Anemoner

Tvärtemot vad många tror så är anemoner inga växter utan djur, närmare bestämt nässeldjur. De fäster i underlaget med en fot formad som en sugkopp och de kan förflytta sig själva, något som ofta blir ett problem i ett akvarium om de inte trivs. Anemoner har höga krav på vattenkvalitet, ljus och cirkulation och trots att clownfisken är att betrakta som en nybörjarfisk i saltvattensakvarium så innebär inte det per automatik att det är lämpligt att köpa en anemon till sin clownfisk. När anemonen inte trivs börjar den leta efter en bättre plats och det kan bland annat leda till att den sugs in i någon pump och dör. Clownfiskar klarar sig utan anemoner i akvarium, de får ju skydd av akvariets ägare istället, så därför bör man bara köpa en anemon om akvariet är väl inkört och man har goda förutsättningar. I sina tentakler har anemonen nässelceller som den använder för att paralysera och fånga bytesdjur. Dessa nässelceller kan även bränna människor, så ta aldrig i din anemon utan handskar. Eftersom anemonen inte är en växt kan den inte utnyttja fotosyntesen, men den kan samarbeta med någon som kan. Anemoner har egna alger i magen som de utnyttjar för syre och födoämnen. I gengäld hjälper anemonen algen att få tillräckligt bra ljus. Det är av denna anledning anemoner kräver mycket ljus. Tillgodose detta behov med hjälp av lysrör eller LED-armaturer från till exempel Aqua Medic, som erbjuder flera olika längder och styrkor.

I akvarium förekommer en rad olika anemoner, bland annat läderanemon (Heteractis crispa), mattanemon (Stichodactyla haddoni) och bubbel tip anemon (Entacmaea quadricolor). Värt att notera är att clownfiskar inte är immuna mot anemonens gift utan måste vänja sig, och det är heller inte alla arter av clownfiskar som går in i alla arter av anemoner.
Det går bra att stödmata anemonen med bitar av fisk- och räkkött, men mata inte för ofta, den måste hinna gå på toaletten genom munnen mellan matningarna.

Storlek: 5-200 cm
I naturen: Indiska Oceanen, Atlanten, Stilla Havet, Medelhavet, Röda Havet mm
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C för de arter vi oftast håller i akvarium
Foder: Räk- och fiskbitar. Tillräckligt med ljus är viktigt för att algerna i anemonen ska kunna växa.
Inredning: Använd med fördel skydd runt pumparna och skapa varierad cirkulation i akvariet.
Könsskillnad: Svår att se.
Förökning: 
De kan antingen dela sig och skapar då en kopia av sig själva, eller så kan de föröka sig genom att spermier möter ett ägg.

Mjukkoraller

Mjukkoraller är en lämplig början för den som vill prova på koraller i sitt saltvattensakvarium. De kallas mjukkoraller för att de inte bygger ett skelett av kalciumkarbonat så som stenkorallerna gör. När man tittar på en mjukkorall så är den ofta böjlig och liknar hård gelé till konsistensen.
De allra flesta mjukkoraller lever i symbios med små encelliga alger som behöver bra ljuskällor. 
Man kan säga att mjukkorallen odlar sin egen köksträdgård. Aqua Medic har flera olika längder och styrkor av LED-belysning som är att rekommendera, alternativet är flertalet lysrör anpassade för saltvatten, till exempel JBL Solar Marine Daylight och Solar Ultra Ocean Blue. Utöver att äta av det som algerna ger dem äter många mjukkoraller också av den mat som finns löst i vattnet, bland annat zooplankton. Detta finns också i form av fodertillskott, till exempel JBL Plankton Pur.
Mjukkoraller kan föröka sig genom så kallad knoppning, där korallen skapar en identisk kopia av sig själv som hamnar i närheten, eller genom sexuell förökning där spermier och ägg släpps ut i vattnet för att hitta varandra. Mjukkoraller är lätta att föröka genom delning och de flesta som finns till salu är odlade.
Några vanliga släkten av mjukkoraller som passar i akvarium är pulserande/pumpande Xenia (Xenia spp.) svampkoraller, (Sarcophyton spp,), fingerläderkorall (Sinularia spp.) och Discosoma spp, som ofta kallas för skivanemon trots att det är en korall.
En del mjukkoraller innehåller gifter som man ska vara försiktig med, tillexempelknappkorallen (Palythoa sp.) som innehåller giftet palythoxin som kan göra människor sjuka. 

Storlek: Mycket varierande, beroende på art. Genom förökning kan de efter ett tag täcka stora områden.
I naturen: Indiska Oceanen, Atlanten, Stilla Havet, Medelhavet, Röda Havet mm
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C för de arter vi oftast håller i akvarium
Foder: De odlar egna alger i bra ljus och kan ges extra foder i form av till exempel JBL Plankton Pur.
Inredning: Det viktigaste är att ljuset når alla koraller och de mest ljuskrävande korallerna bör placeras närmast ytan, uppe på den levande stenen.
Könsskillnad: Syns inte tydligt utanpå.
Förökning: 
Knoppning eller förökning med spermier och ägg.

Stenkoraller

Stenkoraller har ett skelett av kalciumkarbonat vilket ger dem stadga och gör att de inte upplevs lika böjliga och sladdriga som mjukkorallerna gör. Hårdkoraller och deras skelett är basen i alla stora rev, även om en del mjukkoraller också hjälper till vid bildandet av korallrev. Korallen och dess skelett kräver tillskott av en del ämnen för att kunna växa och utvecklas normalt i akvarium; däribland kalcium, magnesium och spårämnen. JBL tillhandahåller detta i produkterna CalciuMarin, TraceMarin och MagnesiuMarin. Utöver detta kräver den också god vattenkvalitet, god cirkulation och mycket ljus. Stenkoraller odlar ofta sina egna alger, så kallade zooaxantheller, och det är därför de behöver så mycket ljus. En mycket sjuk eller stressad korall släpper ifrån sig sina alger och upplevs då som vit, det kallas coral bleeching på engelska och är ett mycket dåligt tecken.
Man delar ofta upp stenkoraller i SPS eller LPS i hobbyn och det står för Small Polyp Stony coral och Large Polyp Stony coral och där anses SPS vara de svårare att hålla. 
Korallens polyper sitter ofta i kolonier och en korall kan alltså bestå av många likadana polyper.
Några populära släkten av LPS är tallrikskorall (Fungia spp,) hjärnkorall (Lobophyllia spp, Favites spp) och hammarkorall (Euphyllia spp. )
Bland de vanligaste SPS hittar man Acropora (Acropora spp) och hornkorall (Hydnopora spp.)
Stenkoraller kan föröka sig genom knoppning, då de skapar en kopia av sig själva, eller genom sexuell förökning där spermier och ägg släpps ut för att hitta varandra.
Utöver att leva av den näring som algerna inuti korallerna ger vill de flesta stenkoraller äta annat också, men till skillnad från mjukkorallerna är det inte zooplankton de är ute efter. (Att mata med zooplankton kan dock vara ett sätt att mata andra djur i akvariet, som stenkorallerna i sin tur gillar att äta.)
Istället föredrar stenkoraller ett väl inkört akvarium med mängder av levande sten och helst ett så kallat refugium där naturlig mat odlas, i kombination med fryst eller levande foder som artemia, cyclops och copepoder. Tropical Marine har ett brett utbud av fryst foder som passar stenkoraller.

Storlek: Från några centimeter upp till väldigt stor storlek.
I naturen: Indiska Oceanen, Atlanten, Stilla Havet, Medelhavet, Röda Havet mm
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C för de arter vi oftast håller i akvarium
Foder: Egna lager odlade under bra belysning i kombination med levande och fryst foder.
Inredning: Mycket mogen, väl inkörd sten. Gärna refugium.
Könsskillnad: Svår att se.
Förökning: 
Sker via knoppning eller utsläpp av ägg och spermier.

Kejsarfiskar

Kejsarfiskar är det svenska namnet på fiskar ur familjen Pomacanthidae. De är ofta slående färgglada och riktiga drömfiskar för många saltvattensakvarister. I handeln skiljer man ofta på de mindre och de större kejsarfiskarna, och de minsta, de som tillhör släktet Centropyge, kallar man för dvärgkejsare. 
Dvärgkejsarna blir vanligtvis tio till femton centimeter stora och kan vara ganska revirhävdande. De är hermafroditer och den dominanta honan i ett par byter kön och blir till en hane. Populära arter är bland annat Eldkejsare (Centropyge loriculus), Tvåfärgad dvärgkejsare (Centropyge bicolor) och Bispinosus (Centropyge bispinosus). Det händer att dvärgkejsare äter av polypkoraller, så man kan inte lita på att de är helt revsäkra. 
Större populära kejsare är bland annat Påfågelkejsarfisk (Pygoplites diacanthus), Drömkejsarfisk (Pomacanthus navarchus) och Imperator eller Nikobarkejsare (Pomacanthus imperator). Det är väldigt vanligt att kejsarfiskar har en färgteckning som unga och en helt annan som vuxna, de kan se ut som två helt skilda arter. Många kejsarfiskar kan bli uppåt trettio centimeter långa, vissa ännu större och de kräver givetvis ett stort akvarium. De är något bräckliga och får inte hållas med tuffa fiskar, särskilt inte innan de är acklimatiserade. De ställer också höga krav på vattenvärdena i akvariet och det rekommenderas att man UVC-filtrerar vattnet med till exempel en Aqua Medic UV-sterilisering HeliMax.
Fodermässigt har de höga krav och bör utfodras med varierat fryst foder, till exempel Tropical Marines mysis eller artemia med spirulina och Tropical Marine krill. Många kejsarfiskar kan också lära sig att ta torrfoder av högsta kvalitet.

Storlek: 10-60 cm
I naturen: Atlanten, Indiska Oceanen och Stilla havet.
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C
Foder: Börja med ett flertal sorter av fryst foder och försök sedan att även vänja in torrfoder.
Inredning: Stora akvarier med mycket simyta.
Könsskillnad: Oftast ingen, i vissa släkten, till exempel Genicanthus finns viss färgskillnad.
Förökning: 
Romspridare, men det är mycket ovanligt med förökning i akvarium.

Fjärilsfisk

Fjärilsfisken kan bli en verklig prydnad i ett välskött och lugnt saltvattenakvarium. De vanligaste familjerna av fjärilsfisk i handeln är Chaetodon, Chelmon och Forcipiger. I naturen ser man dem ofta i stim eller i par, och även i akvarium är det vanligt att ha mer än en. Mest välkänd är nog den gula Chaetodon kleini som har den trevliga vanan att äta glasrosor, och detsamma gäller pincettfiskarna Forcipiger flavissiumus och Chelmon rostratus.
Trots att de har rykte om sig att vara nyttofiskar gäller det att man tänker efter ordentligt innan man köper dem, då de dels är känsliga för parasitangrepp och dels kan ha svårt att konkurrera med tuffare arter. Har man fjärilsfiskar bör man alltid UVC-filtrera vattnet för att ta död på parasiter och bakterier som finns löst i vattnet. Aqua Medic har en UVC på 55 W, HeliMax som passar även till stora akvarium. I naturen äter fjärilsfiskar små kräftdjur, maskar och korallpolyper och det betyder att de också kan nagga på korallpolyper i akvariet. De är alltså inte att anse som helt revsäkra.
Fjärilsfiskar kan dessutom vara lite petiga md maten och det är en bra idé att ha lite olika foder att välja på hemma. Blanda gärna fryst foder som Tropical Marines artemia, mysis eller krill med torrfoder som Ocean Nutritions Formula One Pellets. Fråga också vad fisken har ätit i butiken.
Inred gärna akvariet med mycket levande sten, dels för den allmänna biologin, men också för att skapa trygghet hos fiskarna då mycket inredning erbjuder gömställen och en möjlighet att komma ifrån andra fiskar. Levande sand, till exempel Red Sea Live Reef Base Pink hjälper dig också att starta och bibehålla ett stabilt akvarium.

Storlek: 10-25 cm
I naturen: Indiska Oceanen, Stilla havet och Atlanten
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C
Foder: Grunden är fryst foder, en del lär sig ta torrfoder med tiden.
Inredning: Fjärilsfiskar känner sig tryggare om det finns mycket levande sten i akvariet.
Könsskillnad: Det vet bara de själva.
Förökning: 
De är äggspridande fiskar som inte är kända för att föröka sig i fångenskap.

Gobies

Släktet gobies är enormt och de återfinns både i sött-, bräckt- och salt vatten. I saltvattenakvariet blir gobyn en trevlig variation för ögat då de flesta gobies inte är fritt simmande utan vilar på botten, stödda på sina bröstfenor. De bor gärna i hålor och grottor som de håller välstädade, och det finns till och med gobies som lever i symbios med räkor. Gobies från släktena StonogobiopsAmblyeleotris och Cryptocentrus kan dela håla med pistolräkor, och det gynnas de båda av. Gobyn får en håla grävd av räkan, och räkan får en extra vakt mot fiender, och med bättre syn än vad den själv har.
Många små gobies är populära att hålla i saltvattensakvarium, bland dem hittar ni den fantastiska mandarinfisken (Synchirops splendida), sandvändargobyn (Valencienna puellaris) och den gula gobyn Gobiodon okinawae.
Födomässigt ställer olika gobies olika krav. Mandarinfisken äter helst levande organismer som bor i den levande stenen, vilket betyder att det krävs ett akvarium med mycket och frisk levande sten för att en mandarinfisk ska kunna äta sig mätt. Räkna på minst femtio kilo levande sten per mandarinfisk. Sandvändargobyn däremot silar sanden efter föda, vilket har fördelen att sanden ser vit och fin ut, men också nackdelen att det virvlar runt mycket fina partiklar i vattnet.
Många gobies är små i storleken, vilket också betyder att de inte kan hållas med allt för stora fiskar, och att fodret man ger dem måste vara i lagom storlek för deras små munnar. Prova Tropical marines artemia med vitlök, rotifer och som torrfoder Ocean Nutrition Formula One Pellets.

Storlek: 2-15 cm oftast
I naturen: Atlanten, Indiska Oceanen och Stilla Havet.
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: Oftast 23-28 C
Foder: Finfördelat fryst foder och sjunkande torrfoder.
Inredning: Mycket stenar och grottor och gärna djup, finfördelad sand.
Könsskillnad: Många gobies kan byta kön om det behövs, och även byta tillbaka ifall behovet uppstår.
Förökning: 
Möjlig i akvarium för vissa arter, men de kan också vara aggressiva mot potentiella partners.

Clownfiskar

Få fiskar förknippas så mycket med ett saltvattensakvarium som clownfisken gör. Clownfiskar, eller anemonfiskar som de också kallas är en underfamilj till damselfiskarna, också kallade frökenfiskar, men båda grupperna förtjänar egna kategorier här. De släkten som vi kallar clownfiskar är Amphiprion och Premnas, och den mest kända är såklart Amphiprion ocellaris, samma art som Nemo i filmen. Clownfiskar är roströda, orangeröda eller rosa med vita markeringar, och ibland svartvita. I naturen lever de i symbios med anemoner. Clownfisken blir efter ett tag immun mot anemonens gift och kan därför söka skydd bland brännande tentakler där andra fiskar skulle skadas eller fångas. I gengäld försvarar clownfisken anemonen. Det finns också teorier som säger att clownfiskens klara färger lockar bytesfiskar att simma för nära anemonen i sin nyfikenhet. I akvarium kan det vara trevligt att ha en anemon med sina clownfiskar, men då anemoner är mycket svårare djur att hålla i akvarium än vad clownfiskar är så kan det ibland vara smart att avstå. Clownfisken måste inte ha en anemon i fångenskap. Tvärtom är clownfisken ganska anpassningsbar och den är en av få släkten av saltvattensfisk som odlas med stor framgång, oftast utan anemon. De anemonsläkten som oftast passar ihop med clownfiskar är släktena Heteractis, Stichodactyla och Entacmaea.
Clownfisken är som många andra saltvattensfiskar en könsbytare, de föds som hanar och blir sedan honor som äldre. Om den dominanta honan i en grupp dör blir den största hanen en ny hona.
Till skillnad från många andra saltvattensfiskar är clownfisken inte heller petig med maten. Den accepterar gladeligen olika sorters fryst och torrt foder, men fodret ska såklart alltid hålla hög kvalitet och får gärna innehålla naturliga antioxidanter som spirulina och astaxanthin.

Storlek: 5-20 cm
I naturen: Indiska Oceanen, Stilla Havet och Röda Havet.
pH: 8,3
Nitrit: 0 mg/l
Nitrat: 0-10 mg/l 
Temperatur: 23-28 C
Foder: Lättfödd för att vara saltvattensfisk. Torrfoder och fryst foder av god kvalitet.
Inredning: Anemonen går att byta ut mot mjukkoraller eller endast mycket levande sten.
Könsskillnad: Ingen med undantag för storleken.
Förökning: 
Går att föröka i fångenskap. Lägger ägg på en slät yta och främst hanen vaktar dem.

Visar 92 produkter på 3 sidor
Sida
Visa som Rutnät Listvy
per sida
Sida
Visa som Rutnät Listvy
per sida